OM MIG

 

Min mamma målade tavlor – så jag brukar säga att jag är uppvuxen i terpentin – och att det har satt sina spår.

Hon var självlärd, lekfull och prestigelös. Jag fick från tidig ålder se hur bilder växte fram, med inspiration från fotografier, nattens drömmar eller fantasier. Hon kallade sig aldrig konstnär. Men hon hade utställningar och i vårt hem fanns tavlor i varje vrå. Hon bjöd in mig att vara med i processen, i bildbyggandet, färgblandningen, skuggornas nyanser, och jag fick använda hennes färger och penslar närhelst jag ville. Jag fick förstås sitta modell också.

 

När jag sedan utbildade mig till förskollärare fick vi lära oss en hel del om olika material, färger, lim, tekniker och påhitt.

Under mina yrkesår som förskollärare tillbringade jag mycket tid i olika skaparverkstäder – tillsammans med barn. Och de lärde mig massor – om hur man blandar, stänker, häller - och river sönder och knölar ihop papper och sedan fogar allt samman på märkliga sätt. Och de lärde mig att guld är fint. I det känslomässiga utloppet, formandet av fantasifigurer och studier av hur saker egentligen ser ut – hittade jag en frihet.

Samtidigt gick jag Stora Konstkursen på folkuniversitetet i Stockholm under ett år, och därefter kvällskurser i måleri, skulptur och kroki. När livet sedan fortsatte att ta sig fram på krokiga vägar hade jag alltid penslarna nära till hands. Under några år använde jag måleriet som en viktig del av ett komplicerat sorgearbete.

 

År 1998 kom prästkallelsen – som en chock - och jag började redan året därpå att studera teologi. Att studera bibeltexterna, fördjupa min tro gav mig nya motiv, nya berättelser att bearbeta i bild. När jag i slutet av mina studier gjorde ett djupgående arbete om Kung David och Batseba – arbetade jag fram en tolkning av Batsebas liv, utifrån hennes perspektiv. Mer om det under fliken ”Konst” och ”Galleri Batseba”.

 

De senaste åren har Martin D. Stenberg (utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Danmark) intresserat sig för mitt måleri och gett mig respons på mina bilder. Det har hjälpt mig att utvecklas, bli modigare – och mer klar över vad jag vill med mitt måleri.

 

Jag vill berätta. Betrakta. Jag vill formulera och kommentera det jag ser, känner, upplever och anar – på ett sätt som erbjuder betraktaren ett möte med sig själv, sin livstolkning, sina känslor, upplevelser och sina djup.

 

Jag har ingen högre konstutbildning. Jag blev präst. Måleriet är inte ett yrkesval. Men det är ett livsval.

 

Teknikerna och materialen är blandade och olika. Olja, akryl, fogmassa, rivet papper, aska, sot, gräs, trälim, fernissa, bladguld, slagmetall, lack tex. Oftast på duk, ibland på träskivor.